Är kär

Eftersom jag är kär har jag ångest! För att jag är kär är jag livrädd. Det finns inget som du kan göra annorlunda. Jag tror dig inte iallafall.

Du är kär i mig. Hur kan jag tro på det? Hur vet jag att du inte ljuger för mig? Det kan jag inte veta...alla mina känslor ligger i dina händer. Du kan göra vad du vill med dom. Är skör och utelämnad. Det är ingenting som jag kan styra över...

Skör

Lever och döljer. ÄR Maria. Den glada, den som får dig att skratta. Jag ställer upp och är en klippa. Som ser, har ett leénde, ett fint ord över till dig. Ändå. Kom innanför mig. Jag ber dig!! Älska mig. Jag är liten. Och lika mycket som jag skrattar gråter jag. Jag önskar att du satt hos mig nu. Jag önskar att det vore lätt.

Funderar...

Var på biblioteket förut! Tycker om att vara där, är där ganska ofta. I dag satt en kille där och läste vid ett bord. Han hade konstigt hår. Cancer hår. Det var fläkvis borta med långa hår testar. Han såg sjuk ut. Så jag tittade på honom lite. Funderade...Tittade på alla andra jag såg och kände mig poetisk. Tänkte att vi där var dom "utslagna". Så fånigt, på vilket sätt skulle jag vara utslagen?? Lite sömn besvär, villrådighet men med pågående semester och ett varmt hjärta! Nja, dock den där poetiska känslan som jag känner ibland. Att jag vill skriva. Att jag har så mycket inom mig. Att det jag egentligen vill göra är att skriva. Slösar och velar. Just DEN känslan!

And so what?

Är ledsen. Eller nedstämd. Avbokar. Orkar inte spinna. Ger mig själv dåligt samvete. Tänker lat as, klart du inte når framgång för framgång kräver sliit!! Lat och dålig. Sov knappt någonting inatt. Skäms för det. Dåligt! Skrattar ialla fall. Måste ju leva upp till. Eller, folk måste ju tycka om mig. Syns du inte finns du inte. Ältar skit precis nu! Tycker jag synd om mig själv. Iså fall värre. Är konstig mot folk som verkligen bryr sig om mig. Tycker inte om mig själv. Nu...

Hur känner du nu?

Ensamheten blir så påtaglig. Jäklar vad jag får panik över det. Jäklar vad jag panikar över barnen, mannen och mig!
Jag vill inte uppleva en enda röv fylla och vakna upp tillsammans med någon. Jag vill verkligen inte ha någon. Fan vad jag är värd så mycket mera än någon!! Men var eller hur?? Känner mig så liten när det kommer till kärleken. Helt tafatt och villrådig. Jag vet ingenting. Absolut ingen ingenting...
Jag vill komma hem från jobbet, öppna min dörr och säga "älskling, jag är hemma nu" herregud vilka orimliga krav va?! Nej, tatuera dig lite till, spring några mil till, dra handen genom håret 100 gånger igen.
I slutet finns bara jag. Och inför det ställer jag mig totalt villrådig. Jag vet eller kan ingenting. Snälla, ta min hand och visa mig!

Notera;Beach 2010

Den där känslan...

när byxorna strenar över låren,

och skär upp lite extra i röven

för att man fläskat lite

är inte direkt jätte jätte lustig,

nej det är den inte...

Vår ja!!

Göttans gött att ligga ute i solen nu!

Lite kaffe, lite musik och bara låta tankarna dansa iväg i lycka och fantasier!

Älskar att vintern har varit en riktig vinter för gud vad lycklig jag blir när jag ser det gröna gräset och tulpanerna som börjar att komma i rabatten!

Hade gärna pausat hela förmiddagen.

Ljuvligt=)