Det kunde varit någon annan, men det var jag.

Nu har jag gått promenaden (eller powerwalk som det så häftigt heter, tack engelskan för alla ord som vi redan hade!) med mina nya fina skor. Dom var ljuvliga och jag svävade som på små kuddar med min mp3 spelare i öronen! Finns inget bättre än att gå i skogen, när jag bodde i stan var det inte alls samma sak att gå på asfalt. Inga bra stråk, man var tvungen att kolla sig omkring efter bilar plus att folk glodde. Därför blev det inte så mycket gående, kanske pga lathet men ibland är det skönt att ha något att skylla på.

Så nu är det lördag eftermiddag, den sista denna månaden. Det är mulet och jag känner mig nollställd. Förvirrad, men det gör jag ganska ofta nuförtiden. Kanske krånglar jag till saker som Lina sa till mig i går. Kanske försakar jag det som jag borde vara nöjd med, bygga något av. Men det är tråkigt, jag vet hur det är, jag lessnar och tror att någonstans blommar ett grönare gräs. Sen tar men några steg och offrar, kommer tillbaka och vill till något annat igen. En mellanlandning, ännu en förvirring och inget lugn på milsvidd vägar.
Kanske försvinner molnen, kanske kommer solen, vad vet jag...

Förresten...

Saker som jag får panik av:

1. Glipan som kan bli mellan för kort tröja-byxor. Speciellt märkbart då man sitter eller höjer sina armar bara en aningens uppåt. En annan bieffekt är att man känner sig obekväm och då istället går och drar i sin tröja för att förebygga. Väldigt osnyggt och "14 år" med en glipa!

2. När man tagit på deo som klenar och klibbar på tröjan. För att man trott att den torkat ordentligt eller så är det bara en värdelös deo (rekomenderar Ldb deon!). Sen går man runt blöt under armarna istället för fräsch och hela dagen är förstörd!

Var bara tvungen att få det ur mig...

Vad får ni panik av?!

Utan extas

Klockan 16 i går slutade kvinnan ifråga, personen x jobbet för dagen. Kvinna, runt 43 år, rött linne, kort kjol, lite av en klassisk små stads outfit! Under hennes sista rökpaus gjorde jag henne sällskap för ja, eftersom hon slutat tänkte jag att det skulle gå ganska fort. Ack så fel jag hade!

Sedan, under ca 20 minuters oavbrutet pratande hade hon blottat och redogjort för sitt liv dom senaste åren. Och till en början intressant. Hennes liv som ensamstående mamma, singel i 9 år som sedan på mariestads-boys hockey fest träffar hon mannen som hon numera är gift med. Märkväl att samma man har sitt barn i samma klass som x, att dom setts tidigare men då inte noterat varandra. Lite av en solskenshistoria, vacker och fin!

Trodde att det skulle ta slut där men istället kulminerade allting i pikanta detaljer som jag kunde varit utan. Första gången dom sov hos varandra, första fikan, han ville ses men hon var rädd, hur deras barn funkade ihop bla bla bla. Att dom förlovade och gifte sig inom loppet av 3 månader bla bla...

Det är ju bra att vara öppen och social. Vad jag däremot inte tycker om är personer, ja lite som x, som fläcker ut och berättar sådant som man kanske inte vill veta, eller, som skulle vara lämpliga att berätta vid ett senare tillfälle. Som att en del människor inte har någon intigritet.
Sen är det en smula egoistiskt.

Jag vill aldrig bli som du!

Shave it all honey!

Tror jag ska raka allting igen. Mitt hår! Inte på det kortaste men lite lagom. Ska be någon annan eftersom min vän vägrar.
I lördags delade vi på en flaska sprit vid stranden. Det var fint och jag blev full. Kvällen var så kall och jag drog på mig mina mysisar och dubbla strumpor innan jag somnade. Sömnen som aldrig blir bra i det onyktra tillståndet. När jag vaknade frös jag fortfarande. Sen åkte vi till den stora loppisen. Mådde som förtjänat. Köpte en gammal jeans kläning, väska och lite annat.

Såg på stan att LW skulle spela på arena i november.Tänkte "uttjatat", förlåt...
Längtade hem att läsa klart boken om Jenna Jameson. Dagen var seg och jag tänkte på en massa saker, blev fixerad. Hatar att bli påmind om svårigheten att släppa taget. Nåväl!

I morgon regnar det troligtvis också. Det gör ingenting. Allting har sin tid...

//