Smaklig måltid!

För om åren när man var yngre,ja ganska mycket yngre, lekte man med sina kompisar. Lekte med barbie, cyklade, klädde ut sig, byggde kojor osv. Inget konstigt med det!
Har nu funderat vidare och såhär i efterhand förundras jag över mat frågan när det kom till att leka-hos-en-kompis. När kompisen fick sin middag/lunch fick man snällt sitta i kompisens rum och vänta. För att äta med sin kompis och dennes familj var ingen självklarhet. Ibland fick man och då kändes det nästan heligt! När tankarna går vidare så kan jag inte komma på något riktigt bra svar på varför det var så.

Åt man som barn så ofantligt mycket, hade dom inte råd att bjuda eller tyckte dom att man var ful/hade dåligt bordsskick?! Inget av dessa alternativ känns gångbart. Som vuxen vore det ju orimligt; "Nu min kära vännina har jag lagat mig lite mat som jag ska äta. Vill du vara så snäll att vänta på mitt rum under tiden?"

Så vad det hela bottnar i vet jag inte. Jag är mållös!!

//Maria-som funderar vidare...

Guld förgyllning

I morgon är ännu en ny dag i våra underbara liv=)
Förgyll gärna din tillvaro lite extra genom att läsa Håkan Nesser "Mannen utan hund".
...Och därmed skiljs vi åt,
Kram
//

Ska vi byta?

Och så är det redan mörkt! Två timmar tidigare än för en dryg månad sen. Halv tolv kunde ljuset då skådas och en härlig känsla av att livet var på rätt sida infinna sig. Nu är det till att vänja sig och se det som en årstids skiftning. Nya tag, en ny tid och uppenbarligen ett nytt mörker. Sverige;du är oftast underbart men att bära reflex kl 16 är inte ljuvligt, det är början på livets nedgång och jag bannar dig för detta eviga mörker!
Höstlöven är vackra och höstens doft så god,finns inte att finna på någon taxfree butik. Men ack så mycket jag skulle vara beredd att byta för att få se solens strålar bara en liten, liten stund till...

//

Visdomstanden från helvetet!

Och augusti har inte blivit påbörjad än i min blogg. Sen juni verkar det bara ha gått utför. Endast 4 fjutta inlägg i juli-skandal eller kanske bara nollställdhet eller prestationsångest? Kan man ha det över blogging? Lite kanske... Ibland går jag och tänker på olika tänkbara inlägg. Ibland är dom bra, roliga, dåliga osv. Nuförtiden blir dom mest halvmessyrer. Lite rödvinspoet goes rim och underfundigt men mest ältande. Och det tycker jag personligen emellanåt är avtändande så jag lämnar det därhän.

Istället tänkte jag berätta om min vecka som varit skit.Upphetsande?!

Nåja, det började i tisdags när jag var hos Lina och min tand började att värka. Min visdomstand. Den gör det emellanåt så det avvärjdes med ipren och dyl. So far so god! Sen vaknade jag mitt i natten med en ofantlig smärta i munnen, ja då såklart i tanden. Dagen efter fick jag tid hos tandläkaren som sköljde ur det hela och sedan lovade bättring-320 kr, tack så mycket! Och nu sitter jag här, söndag kväll, och tanden ger mig ett evigt helvete!

Att ha ont i en visdomstand, visst låter det vuxet? Sådär präktigt tråkigt vuxet. Och just det har jag för jag är ju vuxen. "Aj jag har ont i en visdomstand", sånt man alltid fick höra när man var yngre men inte begrep. Tänk ett sånt gnällande på dessa vuxna, visdomständer, visdomständer bla bla. Och nu sitter jag här och det är ett faktum, tiden har hunnit ikapp.Sex och sprit hör till dom bra vuxen grejorna och dom upplever jag aldrig. Jag får från minus listan direkt "Varsågod,du får visdomstands-smärtan, Åh tack..."

Men nu ska jag ringa tandläkaren i morgon. Jag ska tvinga dom att ta ut helvetet och göra mitt liv ljuvligt igen, som innan.

Allt har blivit i otakt. Sover inte på natten, sover på dagen. Min lediga helg down the drain. Mina härliga svävande promenader är nu elliminerade till ett stort stundande flås.

Nej, snart dax för en ny vecka och därmed nya tag. Ryck upp sig vetja!
Jag förlitar mig på herren och att han vägleder mig i mörkret och slutar att straffa mig i levande tid.

Och det blir dagens saning!
Adjö!