Vi hade ialla fall tur med vädret...

Fast det är inte sant. Det regnade ett par av dagarna. 2003 om jag inte minns fel, var jag och min dåvarande pojkvän i Bulgarien. Det var ingen höjdare. Ett bakåtsträvande fd öststatsland med dansande björnar i koppel. Detta slapp vi dock se, men det hade ju bara fattats...

Resan skedde förvisso inte när man kände att livet var på topp men ändå. Man hade ju väntat sig lite mera! Fyraåriga flickor på stranden i string bikini trosor, det är faktiskt äckligt! Män som vaktar en vanlig sketen parkering med pistoler, bulgariska aftnar. Fast det senare får vi ju egentligen skylla oss själva. Åker man på en sådan tillställning så fattar man att inga större sensationer kommer att hända. Mer än att tex frossa och ha fri tillgång till sprit. Vi fick också äran att bevittna något så genuint bulgariskt som fjortisar som dansar i utmanande lack kläder. Som avrundning; en sönderblonderad kvinna som sjunger Shanaia Twain på dålig engelska. Mitt i det hela blev jag också påtvingad och fotat i en cowboy hatt. Hur deras historia har sina rötter i cowboy kulturen förtäljer dock inte historien...

I den lilla bussen hem från våran trevliga afton var folk bra fulla! Speciellt ett ryskt par, i synnerhet mannen! Jag minns att det var obehagligt. Han sjöng ryska national sånger (man sjunger väl sånt när man är full?) och var mycket vinglig.
Våran buss "värd" var en liten ärtig,(även hon sönderblonderad) kvinna som hade en röst som lät som nany Frans. Hon gjorde misslyckade försök att styra upp det hela och jag var rädd. På riktigt! Vi överlevde. Sen gick vi tillbaka till hotellet och sov.

Fast egentligen är inte allt bulgariens fel. Ibland blir det kultur krokar, i bland vill man för mycket, i bland försöker man inte. Några månader senare var jag och han inte längre ett par. Och tro inte att jag försöker vara sentimental! Vid den tidpunkten hade antagligen paradiset känts som pest. Men nu har jag ju detta minnet istället och därmed ett inlägg i min blogg!

Inte illa va:)?