Kanske...

Väntar väntar-ja jag VÄNTAR!! Finns det något värre?! Jag har väntat i två dagar nu. Två dagar av magont, stirrighet, noll sömn och oro.

När någon tänder ens låga, får att ingjutas i förväntan, förhoppning-allting ofrivilligt, det är olidligt! Alla tankar och drömslott som automatiskt bildas. Man vill inte och försöker tänka tvärtom istället. Inte hoppas för mycket, inte tro att DET blir av.

Men så är skadan skedd och det finns inget att göra. Hjärnan har sitt liv. Man vet att antingen kommer man att bli väldigt glad, eller så motsatsen.
//