En röd katt

Idag fick jag och mina kusiner saker ifrån farmor och farfar som dom inte längre vill ha. Vi fick ta vad vi ville inne i ett rum. Jag tog nog minst av alla tror jag. En necessär från 70-talet, en från 80-talet, en röd spargris i form av en katt och en liten tavla. jag är ingen pryl människa. Tycker inte om att ha en massa saker. Det stör mig-jag blir störd!

Så medans mina kära kusiner var som hökar var jag lite mer avvaktande. Kikade, kanske hittade jag något att rekomendera någon annan. Lyssnade på hur samtalen flöt när guldkornen redan var tagna;"Kolla den här ljusstaken, kanske kan man lacka den" eller; kolla den här korgen den blir nog fin om man målar den vit, vad tror du? Det är då man konstaterar att det hela har gått överstyr. Att mycket vill ha mera och att det är en njutning att konsumera. För visst är det så att man aldrig målar om en ful gammal ljusstake eller en korg med hål i?! Det blir bortgömd för att senare slängas.

Och Martin tog en klängväxt som täckte en hel vägg. Den är 60 år gammal. Nu ångrar han sig nog eftersom han antagligen redan dödat den och farmor kommer att fråga.

Men vi hade trevligt ialla fall.