Paris 1996 utan kamera

Låg och tänkte på en sak i går kväll innan jag skulle somna. Hade pratat med en kompis om det tidigare under dagen och kunde nu inte sluta tänka på min egen dumhet.
Av någon anledning började jag älta språkresan 1996 och mitt stora misstag när vi besökte Paris. Såhär var det;

Vi hade kommit fram till Paris, det var första dan. Väl tillfreds med våra rum var det dax för den första turen i Paris, en hederlig sightseeing med buss. Minns att jag var bra less på att släppa runt på väskor och dylikt. Så för att minimera min pakning tog jag i princip inte med någonting. Inte ens en kamera! Vet tom att mina tankebanor var "kamera?, nej det behöver man inte på en rundtur i Paris" Vet att min kompis vart lite tyst när hon hörde mitt resonerande men ialla fall. Väl på bussen om inte förr, kände jag mig så korkad. Alla, hela tiden fotograferade med sina kameror; "Eifeltornet, triumfbågen-klick-klick". Och där satt jag med skägget i brevlådan. Korkad, från landet ensam i stora världen, utan kamera.

Så innan jag somnade igår försökte jag förstå. Hur tänkte jag, tänkte jag överhuvudtaget? Black out, jag minns ingenting. Tänkte innan jag sov att det var en av dom mer korkade grejor jag gjort.