Jo säkert!

Dubbeldejta,

Det var så det var,

Det var det du gjorde,

Hey-det är lugnt!!

I krig och kärlek är allt tillåtet,

så det gör ingentingalls

-faktiskt inte...

Fatta!

Lilla lilla kork pucko! Sluta att vara så jävla glad hela tiden. Vem fan bryr sig egenligen , i det långa hela?

Nej-JUST DET!!

Jaha-påsk?!

Sista dagen av påsken. Har jobbat varenda dag. Utom idag då. Jävla grå dag idag!
Hade planerat min dag efter att det skulle varit sol. Och att mina föräldrar skulle ha pratat med varandra. Ialla fall bara litegranna! Att vi skulle mysa med dom goda efterrätterna jag gjort. Den där med polkagris och vit chocklad som jag istället puttade ner i en liten plast låda och tog med mig hem.

Jag blir ledsen. För jag vill att ni ska vara glada såklart!. Jag blir ledsen när jag ser att pappas händer skakar fast han försöker att dölja det. För att det är någon ålders grej och sådant pratar vi inte om i min familj. Fast vi pratar å andra sidan inte alls om sådant. Känslor...Det var därför som jag bara åkte utan att säga "sluta att vara som barn, kan ni åtminstonde inte prata med varandra när jag är här" Dom orden kunde jag inte säga. Går ju bara inte.

Jag är också störd. Sådär med känslor. Tänker att sådär kommer det att bli. Jag kommer att bli sådär som jag aldrig velat bli! Jag kommer att stänga allt inom mig och beteé mig som en baby. Fast då måste jag ju börja tycka om någon. Någon som inte är ett arsle. Någon som inte tycker att jag är ett arsle. Det svåraste av allt. Svårare än att bestiga alla jävla berg i hela världen.

Snurr

Känner mig som ett trögt, korkat snurro!!

Det gör inget idag. Jag vill inte veta, jag vill inte spekulera, orkar bara inte...är jätte rädd!! Åker på kalas nu. Jag låtsas inte om dig då, eller jo, men inga av dom tankarna är på riktigt, mest på skoj typ! För jag skulle hata dig om du fick mig att gråta. Om du bara har "lekt" lite. Det är därför som du inte existerar mera. Idag...

Du ÄR bra, otvivelaktigt!!

Fredag!!

Ja och vad är fredagsmys?? misstänker att det är något uttryck från en tv-reklam som snappats upp av den stora massan! Eftersom jag inte har tv är det nog därför som jag inte har koll. Tycker hursom att det är ett fjantigt uttryck. Tänker aldrig säga "jag/vi ska fredagsmysa"

Det har varit en intensivt social dag med mycket flams och skratt. Har jobbat med två olika förare som båda hade elever med sig. Tänker inte citera eller ens försöka beskriva vad som blivit sagt men är man trött och folk hakar på kan det ju lätt balla ur...vilket jag föredrar!! Och från båda håll har jag blivit omnämnd som "underhållaren och den som fick igång stämningen" Det är ju en komplimang såklart!

Och just det har blivit min "roll" på jobbet, den glada, den sociala! Egentligen har jag inget emot det, nej det vore ju korkat. Men ibland, jag tänker att jag har haft så många olika sidor innan jag kommit hit...

Att när jag var yngre var den blygaste i min klass. Att jag aldrig sa någonting. Mina kompisar sa "men Maria, du säger ju aldrig någonting" och det var just så det var! Fanns inte i min värld att någon kille skulle tycka att jag var snygg, vem skulle vilja vara min kompis/pojkvän så ful och tråkig jag var??

Sedan började jag tänka...så smått, sakta vattnades mitt jag, mitt ego och litegranna i taget började jag att tro på mig själv och att jag var någon. Jag ville bli sedd, JAG var en intressant, rolig och fin tjej! Jag kämpade febrilt med att få bort bilden av mig själv som blyg. Än idag kan jag tänka så om mig själv fast nog ingen skulle någongång beskriva mig som blyg. Men den bilden är väl fastgnuggad i mitt huvud...

Så att idag vara en social och framåt person är ju underbart med tanke på hur mycket jag jobbat med att komma just dit. Att jag började att tro på mig själv, att jag självklart duger och ÄR bra!

Det är väl just det som ska underhållas, jaget! Kan aldrig underhållas nog. Märker allt oftare att min självkänsla hade kunnat vara så himla mycket bättre.

Måste vårda detta! Jag ska bli 1000 gånger bättre på att titta mig själv i spegeln och säga "fan vad bra du är Maria"!
Massor av saker som jag fegar ur på. Tex borde jag verkligen höra av mig till den dära killen. Lev nu, vad är förlusten?! Varför ska jag tveka på det, såklart skulle han bli smickrad att höra ifrån mig!! Okej, det sistnämnda sitter lite långt inne men so what; "Jag är ju så jävla bra"!

//

Stor i orden, liten på jorden

Jag försvann där ett tag från min lilla blogg..något med lösenordet men nu ska jag skriva ner skiten och kanske bli lite mera aktv här. Ialla fall kan det vara skönt att ha förmågan att "ta sig in" och kunna skriva vad man för tillfället tänker på.

Vad jag tänker nu är allt möjligt...en salig kompott av både goda och "onda" tankar.

Lite jobbigt, ganska förvirrande, rastlöshet, frågor, ett behov av att prata men vet inte vem som skulle förstå, lilla lilla guldfisken...

Men så är det ju emellanåt! Ikväll blir det våfflor och spaghetti/köttfärssås hos mamma och pappa. Äta är det bästa jag vet, min fixering på gott och ont! Lina anser mig vara hungrig jämt och det är nog sant!

Så ikväll ska jag frossa och inte tänka alls,

Kram mina guld rosor:)

Fimpad

Rädd, undrar vad som är fel, undrar hur jag är fel?!

Tror jag att det är alldeles för lätt, är jag naiv?!

Den där känslan som kommer med en gång, klandra sig själv, "jaha, vad är det för fel på mig då"?

Herregud, jag fyller snart 30 men när det kommer till kärleken så är jag bara en baby!

Jag ville ju att du skulle tycka om mig. Jag vill å andra sidan att ALLA ska tycka om mig. För att jag vill synas, jag vill finnas, jag vill vara någon. Fast så funkar det ju inte...

Också frågade jag dig idag igen. För att jag inte kan tiga. För att jag vill ha en förklaring. För att du provocerade mig så fruktansvärt när du läste din bok. Och när du läste sms och flinade för dig själv. Då ville jag bara skrika "vem tror du att du är, vad har du för rätt att bara röra runt och sen sticka, du skulle vetat hur jag bölat över dig, hur taskig jag tycker du varit"!!

Sedan sa du att du tyckte jag var snygg och trevlig men att det inte hade hade känts rätt. Jaha, så lätt, så enkelt, varför har du inte pratat förut? Skulle det varit självklart, är jag korkad?!

Också på en gång trycka ner sig själv "jaha, då är det min personlighet det är fel på alltså" VARFÖR?? Varför klandrar jag mig själv, varför ska jag söka fel hos mig själv?!

"Nej Maria, du är världens mest underbara tjej ialla fall" Det är hans förlust. Det är så jag ska tänka, låta det rinna av mig. Faktum att jag tänker så, när jag är vid mina sinnens fulla bruk, när inte en man bara kan knäppa i fingrarna och rasera hela fasaden!!

Dejta,inga dubbla budskap, bara ärligt och inte alls prövande för självförtroendet.

Gilla läget,

eller nåt...

skit!!

//