Känner mig som ett trögt, korkat snurro!!
Det gör inget idag. Jag vill inte veta, jag vill inte spekulera, orkar bara inte...är jätte rädd!! Åker på kalas nu. Jag låtsas inte om dig då, eller jo, men inga av dom tankarna är på riktigt, mest på skoj typ! För jag skulle hata dig om du fick mig att gråta. Om du bara har "lekt" lite. Det är därför som du inte existerar mera. Idag...
söndag 28 mars 2010
fredag 26 mars 2010
Du ÄR bra, otvivelaktigt!!
Fredag!!
Ja och vad är fredagsmys?? misstänker att det är något uttryck från en tv-reklam som snappats upp av den stora massan! Eftersom jag inte har tv är det nog därför som jag inte har koll. Tycker hursom att det är ett fjantigt uttryck. Tänker aldrig säga "jag/vi ska fredagsmysa"
Det har varit en intensivt social dag med mycket flams och skratt. Har jobbat med två olika förare som båda hade elever med sig. Tänker inte citera eller ens försöka beskriva vad som blivit sagt men är man trött och folk hakar på kan det ju lätt balla ur...vilket jag föredrar!! Och från båda håll har jag blivit omnämnd som "underhållaren och den som fick igång stämningen" Det är ju en komplimang såklart!
Och just det har blivit min "roll" på jobbet, den glada, den sociala! Egentligen har jag inget emot det, nej det vore ju korkat. Men ibland, jag tänker att jag har haft så många olika sidor innan jag kommit hit...
Att när jag var yngre var den blygaste i min klass. Att jag aldrig sa någonting. Mina kompisar sa "men Maria, du säger ju aldrig någonting" och det var just så det var! Fanns inte i min värld att någon kille skulle tycka att jag var snygg, vem skulle vilja vara min kompis/pojkvän så ful och tråkig jag var??
Sedan började jag tänka...så smått, sakta vattnades mitt jag, mitt ego och litegranna i taget började jag att tro på mig själv och att jag var någon. Jag ville bli sedd, JAG var en intressant, rolig och fin tjej! Jag kämpade febrilt med att få bort bilden av mig själv som blyg. Än idag kan jag tänka så om mig själv fast nog ingen skulle någongång beskriva mig som blyg. Men den bilden är väl fastgnuggad i mitt huvud...
Så att idag vara en social och framåt person är ju underbart med tanke på hur mycket jag jobbat med att komma just dit. Att jag började att tro på mig själv, att jag självklart duger och ÄR bra!
Det är väl just det som ska underhållas, jaget! Kan aldrig underhållas nog. Märker allt oftare att min självkänsla hade kunnat vara så himla mycket bättre.
Måste vårda detta! Jag ska bli 1000 gånger bättre på att titta mig själv i spegeln och säga "fan vad bra du är Maria"!
Massor av saker som jag fegar ur på. Tex borde jag verkligen höra av mig till den dära killen. Lev nu, vad är förlusten?! Varför ska jag tveka på det, såklart skulle han bli smickrad att höra ifrån mig!! Okej, det sistnämnda sitter lite långt inne men so what; "Jag är ju så jävla bra"!
//
Ja och vad är fredagsmys?? misstänker att det är något uttryck från en tv-reklam som snappats upp av den stora massan! Eftersom jag inte har tv är det nog därför som jag inte har koll. Tycker hursom att det är ett fjantigt uttryck. Tänker aldrig säga "jag/vi ska fredagsmysa"
Det har varit en intensivt social dag med mycket flams och skratt. Har jobbat med två olika förare som båda hade elever med sig. Tänker inte citera eller ens försöka beskriva vad som blivit sagt men är man trött och folk hakar på kan det ju lätt balla ur...vilket jag föredrar!! Och från båda håll har jag blivit omnämnd som "underhållaren och den som fick igång stämningen" Det är ju en komplimang såklart!
Och just det har blivit min "roll" på jobbet, den glada, den sociala! Egentligen har jag inget emot det, nej det vore ju korkat. Men ibland, jag tänker att jag har haft så många olika sidor innan jag kommit hit...
Att när jag var yngre var den blygaste i min klass. Att jag aldrig sa någonting. Mina kompisar sa "men Maria, du säger ju aldrig någonting" och det var just så det var! Fanns inte i min värld att någon kille skulle tycka att jag var snygg, vem skulle vilja vara min kompis/pojkvän så ful och tråkig jag var??
Sedan började jag tänka...så smått, sakta vattnades mitt jag, mitt ego och litegranna i taget började jag att tro på mig själv och att jag var någon. Jag ville bli sedd, JAG var en intressant, rolig och fin tjej! Jag kämpade febrilt med att få bort bilden av mig själv som blyg. Än idag kan jag tänka så om mig själv fast nog ingen skulle någongång beskriva mig som blyg. Men den bilden är väl fastgnuggad i mitt huvud...
Så att idag vara en social och framåt person är ju underbart med tanke på hur mycket jag jobbat med att komma just dit. Att jag började att tro på mig själv, att jag självklart duger och ÄR bra!
Det är väl just det som ska underhållas, jaget! Kan aldrig underhållas nog. Märker allt oftare att min självkänsla hade kunnat vara så himla mycket bättre.
Måste vårda detta! Jag ska bli 1000 gånger bättre på att titta mig själv i spegeln och säga "fan vad bra du är Maria"!
Massor av saker som jag fegar ur på. Tex borde jag verkligen höra av mig till den dära killen. Lev nu, vad är förlusten?! Varför ska jag tveka på det, såklart skulle han bli smickrad att höra ifrån mig!! Okej, det sistnämnda sitter lite långt inne men so what; "Jag är ju så jävla bra"!
//
onsdag 24 mars 2010
Stor i orden, liten på jorden
Jag försvann där ett tag från min lilla blogg..något med lösenordet men nu ska jag skriva ner skiten och kanske bli lite mera aktv här. Ialla fall kan det vara skönt att ha förmågan att "ta sig in" och kunna skriva vad man för tillfället tänker på.
Vad jag tänker nu är allt möjligt...en salig kompott av både goda och "onda" tankar.
Lite jobbigt, ganska förvirrande, rastlöshet, frågor, ett behov av att prata men vet inte vem som skulle förstå, lilla lilla guldfisken...
Men så är det ju emellanåt! Ikväll blir det våfflor och spaghetti/köttfärssås hos mamma och pappa. Äta är det bästa jag vet, min fixering på gott och ont! Lina anser mig vara hungrig jämt och det är nog sant!
Så ikväll ska jag frossa och inte tänka alls,
Kram mina guld rosor:)
Vad jag tänker nu är allt möjligt...en salig kompott av både goda och "onda" tankar.
Lite jobbigt, ganska förvirrande, rastlöshet, frågor, ett behov av att prata men vet inte vem som skulle förstå, lilla lilla guldfisken...
Men så är det ju emellanåt! Ikväll blir det våfflor och spaghetti/köttfärssås hos mamma och pappa. Äta är det bästa jag vet, min fixering på gott och ont! Lina anser mig vara hungrig jämt och det är nog sant!
Så ikväll ska jag frossa och inte tänka alls,
Kram mina guld rosor:)
lördag 30 januari 2010
Fimpad
Rädd, undrar vad som är fel, undrar hur jag är fel?!Tror jag att det är alldeles för lätt, är jag naiv?!
Den där känslan som kommer med en gång, klandra sig själv, "jaha, vad är det för fel på mig då"?
Herregud, jag fyller snart 30 men när det kommer till kärleken så är jag bara en baby!
Jag ville ju att du skulle tycka om mig. Jag vill å andra sidan att ALLA ska tycka om mig. För att jag vill synas, jag vill finnas, jag vill vara någon. Fast så funkar det ju inte...
Också frågade jag dig idag igen. För att jag inte kan tiga. För att jag vill ha en förklaring. För att du provocerade mig så fruktansvärt när du läste din bok. Och när du läste sms och flinade för dig själv. Då ville jag bara skrika "vem tror du att du är, vad har du för rätt att bara röra runt och sen sticka, du skulle vetat hur jag bölat över dig, hur taskig jag tycker du varit"!!
Sedan sa du att du tyckte jag var snygg och trevlig men att det inte hade hade känts rätt. Jaha, så lätt, så enkelt, varför har du inte pratat förut? Skulle det varit självklart, är jag korkad?!
Också på en gång trycka ner sig själv "jaha, då är det min personlighet det är fel på alltså" VARFÖR?? Varför klandrar jag mig själv, varför ska jag söka fel hos mig själv?!
"Nej Maria, du är världens mest underbara tjej ialla fall" Det är hans förlust. Det är så jag ska tänka, låta det rinna av mig. Faktum att jag tänker så, när jag är vid mina sinnens fulla bruk, när inte en man bara kan knäppa i fingrarna och rasera hela fasaden!!
Dejta,inga dubbla budskap, bara ärligt och inte alls prövande för självförtroendet.
Gilla läget,
eller nåt...
skit!!
//
onsdag 27 januari 2010
Hjärter dam
Min arbetsplats liknar allt mer ett gigantiskt nav av skvaller, tolkningar och spekulationer! Jag älskar skvaller, sunt "schysst" skvaller hör ju livet till!
Just nu är jag mindre imponerad eftersom skvallret för tillfället bla handlar om mig, hm..."Intigritet Maria, hört talas om det?!!"
Det gör mig inget om folk snackar om mig så länge jag inte tar skada eller framför allt;att någon annan skulle må dåligt av det! Och det är det jag funderar på nu. Om jag sagt för mycket, om jag gjort bort mig, om jag sårat någon... Jag har inte sårat någon, nej det har jag inte! Kanske att personen i fråga ställer mig till svars. Men jag har ju tid på mig. Att förbereda vad jag ska säga. Och nu har jag pratat med Lina som gett mig värsta punschlinen. Lina är bäst, mina tankar klarnar och jag sitter med triumf på hand-YES YES YES!!
För man kan inte vara omtyckt av alla. Man kan inte tycka om alla. Såklart-men det är inte helt självklart...det där behovet att alltid passa in och bli sedd. Och den där självkänslan som begränsar...den ska sakterligen tillintetgöras!!
//
Just nu är jag mindre imponerad eftersom skvallret för tillfället bla handlar om mig, hm..."Intigritet Maria, hört talas om det?!!"
Det gör mig inget om folk snackar om mig så länge jag inte tar skada eller framför allt;att någon annan skulle må dåligt av det! Och det är det jag funderar på nu. Om jag sagt för mycket, om jag gjort bort mig, om jag sårat någon... Jag har inte sårat någon, nej det har jag inte! Kanske att personen i fråga ställer mig till svars. Men jag har ju tid på mig. Att förbereda vad jag ska säga. Och nu har jag pratat med Lina som gett mig värsta punschlinen. Lina är bäst, mina tankar klarnar och jag sitter med triumf på hand-YES YES YES!!
För man kan inte vara omtyckt av alla. Man kan inte tycka om alla. Såklart-men det är inte helt självklart...det där behovet att alltid passa in och bli sedd. Och den där självkänslan som begränsar...den ska sakterligen tillintetgöras!!
//
onsdag 20 januari 2010
Övergödd i Athen
Min aptit under mina månader i Athen som barnflicka var utom all kontroll! Jag var sugen precis jämt och allt smakade så bra-JÄMT!
En orsak kan ha varit, (eller kanske anledning är det rätta ordet), att jag var rökfri! En stolt icke rökare med stoor aptit på allt fett och sockrigt. Min aptit på livet var å andra sidan lite mera kluven, jag var en vilsen själ med ett växande arsle! Det kan också ha varit en anledning till det underbara i att äta-tröstäta!
Eftersom jag var hemma hela dagarna med lilla babyn fanns det gott om tid till att bli uttråkad och gå ett extra varv förbi kylen. Kylskåpet i Athen var en välfylld historia, inte alls som mitt vanliga ost/bregott kylskåp här hemma.
På fredagar beställde vi hem dom godaste hamburgarna jag någonsin ätit ( i Athen har man home delivery), dom godaste souvlaki i bröd med tzatsiki,pommes till och som avrundning;chocklad glass! Vi hade fredagsmys i en matorgie av läckerheter kollandes på film utan svensk text (nähä?!!) vilket alltid slutade med att jag somnade en kvart in i filmen proppmätt och lycklig...
Chocklad tårtan från ett bageri vid havet var himmelsk! Min "familj" lovordade den medans jag tyckte att dom verkade överdriva. Chocklad är ju chocklad liksom-vad mera kan det bli?! Men den var himmelsk, ord kan inte beskriva! Jag kom till himmelriket varje gång med ilningar över hela kroppen (ta er friheten att asociera...)
Sen så var det dax att bege sig hemåt 11 kilo senare till landet lagom med köttbullar, falukorv och äpplekaka.
Men det var helt okej,
hellre min familj än alla chocklad tårtor i världen:)
//
En orsak kan ha varit, (eller kanske anledning är det rätta ordet), att jag var rökfri! En stolt icke rökare med stoor aptit på allt fett och sockrigt. Min aptit på livet var å andra sidan lite mera kluven, jag var en vilsen själ med ett växande arsle! Det kan också ha varit en anledning till det underbara i att äta-tröstäta!
Eftersom jag var hemma hela dagarna med lilla babyn fanns det gott om tid till att bli uttråkad och gå ett extra varv förbi kylen. Kylskåpet i Athen var en välfylld historia, inte alls som mitt vanliga ost/bregott kylskåp här hemma.
På fredagar beställde vi hem dom godaste hamburgarna jag någonsin ätit ( i Athen har man home delivery), dom godaste souvlaki i bröd med tzatsiki,pommes till och som avrundning;chocklad glass! Vi hade fredagsmys i en matorgie av läckerheter kollandes på film utan svensk text (nähä?!!) vilket alltid slutade med att jag somnade en kvart in i filmen proppmätt och lycklig...
Chocklad tårtan från ett bageri vid havet var himmelsk! Min "familj" lovordade den medans jag tyckte att dom verkade överdriva. Chocklad är ju chocklad liksom-vad mera kan det bli?! Men den var himmelsk, ord kan inte beskriva! Jag kom till himmelriket varje gång med ilningar över hela kroppen (ta er friheten att asociera...)
Sen så var det dax att bege sig hemåt 11 kilo senare till landet lagom med köttbullar, falukorv och äpplekaka.
Men det var helt okej,
hellre min familj än alla chocklad tårtor i världen:)
//
tisdag 19 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)